För knappt sex månader sedan sprang jag sommarvarianten av ”världens längsta marathon”, en halvmara runt Edsviken, en vik av Östersjön som går genom Danderyd, Solna och Sollentuna kommuner. Då var det knappa 15 grader och sensommar.
Nu är det vinter och delar av banan går över Edsvikens is. Sammanlagt utlovades fem passager över isen om sammanlagt 4,5 kilometer. Den längsta var knappt 2 km och var en del av upploppet.
Fredagen, dagen före loppet, bjöd på nån minusgrad och strålande sol, men på lördagen var det molnigt och några plusgrader. Det blåste också en del.
Starten gick och efter cirka en kilometer så svängde vi ut på isen med målet att korsa Edsviken. Det var rejält tjock is, uppmätt till mellan 20 och 25 centimeter så det var ingen risk att vi 300 löpare skulle gå igenom, även om alla skulle ha isdubbar vid islöpning. Jag har åkt lite skridskor på is och tycker nog att det är en extremsport. Men detta var nog snäppet värre i huvudet. Vid varje steg – i alla fall en början – for en skräck genom huvudet: tänk om foten, benet bara fortsätter igenom?
Men efter de första två ispassagerna var det en längre sträcka på grusvägar och stigar precis utmed vattnet så då glömde jag nog bort det. Det är i princip helt platt utmed västra sidan av sjön. Dock var det nästan lika mycket is på stigarna som på sjön så det var helt rätt att använda IceBugs. Några av löparna var ute med trailskor och de slirade runt en del.
Det fanns tre vätskestationer utmed banan som serverade vatten, svag sportdryck och bananer.
Efter cirka en mil så nådde vi Bergshamrabron och hade lika lång väg tillbaka till målet. Utmed östra sidan är det fler villaområden men lite mindre folk ute. Det är också på den sidan som backarna dyker upp. Det är ett par ganska långa stigningar även om vi slapp den sista förbi Bergendal eftersom vi svänga ut på isen igen.
Sista ispassagen var också den längsta, knappt 2 kilometer nedanför Falkberget och vidare mot Edsbergs slott och målet. Då hade det blivit lite varmare och det fanns en del vatten på isen, men med så kort sträcka kvar var det okej att bli lite blöt.
Som en sista smällkaramell så går upploppet uppåt. Det är en ganska rejäl stigning över 200 meter innan man till slut får gå i mål.
Som ofta med lopp är det extra roligt att starta och att gå i mål. I detta fall var det dock även riktigt trevligt utmed hela banan tack vare den omväxlande löpningen på is och stigar.
Till sommaren är det dags för del två av loppet, anmälan hittar ni här.
